ja ni nu har min dröm än en gång gått i uppfyllelse   jag är så jättetacksam för det   

vi åkte i natt...

mellangrabben Robert var med , han körde hela vägen fram o tillbaka...duktig kille över 70 mil tyckte jag han sa   vi gamlingar, ja o gubben kunde vila, dricka kaffe o äta smörgåsar...  och lilla Wildi var med, hon var så snäll hela resan, hon sov hela vägen dit,

när vi kom fram åt hon frukost   kissade o bajsade ute i en rabatt   utanför färjeterminalen,

men Anki hade rosa bajspåsar med, så det gick bara fint....

sen var det dax att gå vidare upp till terminalen, för båtarna började komma in...

inne i terminalen innan de kom ut från båten...gissa om jag var nervös...tur det fanns toa intill....ja minns när jag skulle hämta min första Berner -94 ja troddejag skulle dö av både nervositet o glädje...tur man hade en bal toapapper med sig när jag hämtade henne, 8 gånger fick vi stanna...men nu för tiden är det ju viltstängsel överallt, man vill ju inte riskera att bli hängande högst uppe på staketet...om man är i nöd liksom....  

lilla Wildi skötte sig super   här med Robert o Stefan, jag hade full koll vid utfarten...

vet ni när vi står där med folk överallt, så i tunneln innanför dörrarna hör vi bara en hund vråla...morra föra ett jädra väsen, jag fick liksom kramp...totalt hejdlös kramp...tittade på Stefan o Robert...de tänkte samma...jaha det var de pengarna ....  jag såg synen framför mej...minns ni ST.Bernhardshunden Bethoween... fast med Rabies ...så låt det...jag tänkte o sjit hur ska vi få in denna i bilen ...jädrar...ja ja vi får bara fixa det...så öppnade sig dörrarna och vrålet stod där framför oss....en Basset....    

sen väntade vi och väntade vi...sen så kom de, jag blev som pappalyserad, jag bara stod där, hann inte ta kort eller nått, stefan sa men Anki gå dit da...ja ja...då fattade jag till slut

Mildas son var en underbart rar ung man, så vänlig o trevlig, hundarna var kanon, så goa lungna o trevliga, jättekul att få träffa dem.

sen fick vi våran juvel, som var ...hur stor som helst.....hur fin som helst...och helt underbar....så väl inne i bilen, i Aylas (Gråhundens) bur, som nästan var för liten....

sen i bilen kom allt...jag fick en jädra kramp i magen...trodde det var tarmfickorna men vet inte...kolik kanske...jädrar... allt bara brast, böla som en ko...

men det lanade av...så vi kunde fortsätta resan hem...allt gick bara fint, de små sov hela vägen hem, vi släppte av Robert i stan , så fick de passa på o kissa de små

Hedvig ska hon heta...vi åkte till min syster å visade upp henne, sen till de andra pojkarna våra, sen styrde kosan hem till oss....

det är ingen liten tjej på 4 mån. snart...utan hon är ganska stor   

hon fick ett varmt välkommnade av Sandra och de andra hundarna här hemma....

sen var de trötta...nu har hon ätit och vilat, bajsat o kissat inne, så allt är som det ska...så kan det bli nu i början...bara att torka o se glad ut

det blir en tidig kväll för oss i säng idag, till morgonen packar vi bilen, med Wildi och Hedvig, och 2 tikar som ska paras och en tik som ska kolla hjärtat, Hedvig ska vet. besiktas inför försäkringen innan hon är 4 mån. eftersom hon är en import

jag vill bara visa denna stora baddam som vi gjutit nu hela 38 cm lång är hon 

i stugan har detta hänt...

nä nu blir det att sätta fart, jag är helt slut redan, vem vet hur man får sova i natt kanske Hedvig saknar sin mamma, och sina kompisar, 

men en sak är säker, jag är så glad...så nöjd...hon är nu här min prinsessa, och hon är min och bara min, ...det känns lite som att fått skor på fötterna istället för att gå barfota...om ni förstår hur jag menar, tillsammans ska jag o Hedvig hjälpas åt att sydda de små från Örnar o annan dret      

jaha idag är stora dagen D...verkligen stora dagen D...jag har varit stressad, irriterad...och haft jädrigt ont i magen en längre period, ju närmare ju värre...men nu är det så att i natt åker vi...japp...nu är tiden lkommen..jag blir både glad   ledsen   och ja jag vet inte vad.....jag vill egentligtn skratta av glädje...samtidigt som tårarna bara väller ut...och jag vågar inte tänka på hur det ska bli när jag ser henne...ni som känner mej vethur detta kommer att gå...  ja nått sånt skulle jag tro...

men det är en glädjens dag så klart...men bölar nu så jag snart inte ser tangenterna...allt är ordnat, Sandra o Marie är på väg hit och ska vara hundvakt...Wildi får följa med 

piojkarna har fått eget boende tills imorgon ...så nu ska masäcken packas, allt annat är klart...i bilen är buren klar, mat, vatten, koppel fäll....och ja vet inte allt...svälj, tänkte sova några timmar men ...tror inte det är någon bra ide...har jag inte sovit nått skärskilt de senaste dagarna ...så blir det nog lite knepigt...men försöka duger, vi ska upp igen kl 02 ...mellangrabben Robert följer med oss kör, 

Kör 361.8 km i 3 h 51 min så står det på hitta  

ja ha nu är hon snart här mitt lilla   

ha de gott till nästa gång /anki

ja vad var det jag sa...efter julen...vips så är vi i februari yes yes yes   

ja nu går det undan, Milo Bernerhagen's Wilde har åkt hem, och vi har varit och vetrinärbesiktat lilla Xstaria och Milo var med och fick sin avmaskning innan hemresan i lördags så nu bor han i Norge   

vetrinärbesiktning

allt gick bara fint, tysta och snälla var de hela vägen, vi var i Åmål så det var ju ändå 8 mil tur o retur, men så duktiga

lite nya kort på lilla Bernerhagen's Xstaria, inte lätt att ta kort på någon som har så mycke spring i benen   

hon är 8 v. imorgon onsdag

vädret är ju ett kapitel för sig, ena dagen skiner solen och är barmark, vilket är ju helt fantastiskt

men så pladask...upp som en sol ner som en pannkaka...ops   

och nu regnar det....ja ja..mot våren går vi, 

och på rätt sida året är vi, så vad spelar det för roll, nu finns det ingen återvändo...hur vi än gör nu och hur vädret är just nu spelar ingen roll...det går med rasande fart mot våren och det bästa är att INGEN ...ingen kan ändra på det       

Bernerhagens irmelin är en liten tjockis nu, så valpar blir det, finns ingen fundering på det   skulle tippa på 20-21 februari

lite kort på de andra juvelerna, 

Bernerhagen's Wildi är ensam nu när de andra ur kullen har flyttat, men det ser ut som hon reder sig gott   

storasyster Bernerhagen's Rå (som har samma mamma o pappa) är den bästa efter mamma Gersimi

Tricolorgänget   

Mamma Gersimi som ligger ner, Gersimis o Arnes dotter ur förra kullen och lilla Wildi dotter ur denna kullen till Gersimi o Arne

ops...lite hinner vi gjuta med...detta är en stor kronkruka på 28 cm i diameter underbart vacker 

sen bygger vi lite och fixar på fritiden, snart är lillhuset klart, redi göbbe en har   

storstugan....snart ska bröstpanelen sättas

pelletskaminen

sovrummet

igårkväll la göbben matta...grant satt 

jaha då var det klart då   

idag ska vi hämta golvlist o panelen, men först ska mattan läggas i sovrummet....

och idag fyller finaste goaste lilla Evelina år   så vi ska fira henne idag   , 

sen är vi bjudna till Norskarna i kväll, det ska bli riktigt trevligt...

när jag var liten tröstade jag mej alltid med denna ...och skärskilt när man nästan kan ana vår i luften så tänker jag att ja a det finns hopp för dej med Anki....

för mej har dessa ord stor innebörd...fast för andra är det kanske bara tomma ord...men inne i dem finns en historia,

Säg mej du lilla fågel,

där mellan almens blad, 

hur kan du ständigt sjunga

och ständigt vara glad,

jag hör din röst var morgon,

jag hör den varje kväll,

och lika ren är stämman

och tonen lika säll...

ja man kanske inte alltid tänker på det, men bakom varje människa finns en historia, tänk på det,

Det finns en liten koja, långt borta härifrån,

dold bland stammarna i skogens tysta gömma...

ha en underbar dag ni därute   

mvh Anki

glömde nästan säga att nedräkningen har börjat...starkt här nu...lördag...frihamnen...stockholm...

Noisette kommer snart...ska hon heta Hedvig måntro...hm...ja vi får se

hon ÄR våran ... och snart är hon hemma hos oss