bernerhagen

Direktlänk till inlägg 15 januari 2016

Gersemis valpar 7 v. idag...

Av Ann-Christin Silensjö - 15 januari 2016 20:46

hejsan på er   jo vintern kom till slut även i år

 


 

ja alla är vi olika, visst är det fint, torrt o fint, ljust o lite mysigt, men lite väl kallt för min smak, alltid ska man gnälla för något    

hur som helst, vad det än är för väder så har Sagas lilla Xstaria blivit 5 v i onsdags

     

hon går gärna till hörnet med cementhundarna vi har gjutit, jag tror hon undrar vad detta är för några gamla uvar som aldrig vill leka, fast hon biter dem lite här o där   

     

moster Bernerhagen's Katitzi är mycke roligare   

     

hon är faktiskt inte så snäll alla gånger 

   

men fina goa Katitzi har en ängels tålamod   

               

här är Bernerhagen's Xstaria 5 v

           

och nu kommer det andra gänget , Gersemis små som är 7 veckor idag.

Bernerhagen's Wilde "Milo" det finns något ordspråk som säger...Ulv i fårakläder   japp här har vi den herren, oskyldi som få...men bara han kommer bakom hörnet eller utom synhåll så... kommer ulven i han fram   

     
Bernerhagen's Wissla "Sally" fattar inte vad i hela friden hon ska sitta här för, hon är världens olyckligaste valp...lilla     men väl nere på golvet igen , var det full fart...ta kort eller vila...vem har tid med det 

sålt smöret o tappat pengarna, ja det stämmer tycker "Sally" sitta här med mittbena o se söt ut... nä inte hennes grej

 
Bernerhagen's Winni "Junie" våran söta lilla linslus   
     

Bernerhagen's Wildi som är jätteglad pussar biter o anfaller på samma gång...skärskilt på lilla Xstaria   

                     

Lite kort som vi tog idag när vi vägde och klippte klor

                         

så här fint ska jag göra nästa gång jag ska bjuda på kokta ägg..jädrar va fränt   

     

idag har vi haft elektrikern här, så nu ä strömmen te lellstöga drogen... idag ska vi ta en TV kväll vi ser aldrig på TV men ikväll ska vi faktiskt göra det

ombyte förnöjer heter dä ju   

   

ja som sagt...

7  

idag fick himmelen ännu en ny stjärna   Bernerhagen's Felicia "Nova"

Bernerhagen' Belinda med sina små, så här såg det ut hos oss på Bernerhagen 2007 här är de 1 v.

här är de 3 v.

   

"Nova" är den första av dessa tre valpar, hon som ligger ner, här är de 6 v   

 

ja livet är tufft många gånger, igår satt jag och läste något som jag ska dela med mej till er, jag orkar inte läsa den en gång till, jag har lite svårt med sånt, och jag orkar inte veta...

 

   HUR KUNDE DU ?

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. 
Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt 
mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la  mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken."

När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek:
"Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!"
Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig.
Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa:
 "Hur kunde du?"

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig  att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. 
Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?"

Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.
© Jim Willis 
  

    

 

      ja det var allt för denna gången ha de gott till nästa gång / Anki   


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Christin Silensjö - 22 oktober 2022 21:24

ja vi har fått valpar här nu lilla Inova fick 8 st.   helt fantastiskt   Juni väntar valpar i slutet av månaden och har blivit rejält rund om magen    så spännande Vi har gjutit och målat en hel del till Halloween i år faktiskt, vi gjuter ju i...

Av Ann-Christin Silensjö - 6 maj 2021 21:30

ja nu är vi i maj redan. jösses vad tiden går      här är full rulle som vanligt, vi är i full gång med "vårsådden" här, hoppas det gror o tar sig här på Bernerhagen många planer på g      just nu har vi Bellamis 3 små här de är 4,5 v nu o...

Av Ann-Christin Silensjö - 1 april 2021 10:55

Vill börja med att önska er alla en rintigt fin o Glad Påsk, ja tror att vi behöver det allihopa idessa tider      ja här är det full rulle som vanligt, inte mycke tid över för att uppdatera bloggen    Nu har alla valpar åkt, och kvar är Wil...

Av Ann-Christin Silensjö - 25 januari 2021 19:08

Allt rullar på här på Bernerhagen, de små växer och vi lever just nu i en "valp bubbla"  av lycka en helt underbar bubbla kan jag lova      dessa små är snart 4 v           sen har vi Destimorias små juveler       och sist Olivias...

Av Ann-Christin Silensjö - 10 januari 2021 14:56

Idag har solen varit framme   så härligt, här rullar allt på som vanligt, Puppy o valparna mår fint, det har varit lite oroligt men nu är allt ok här, bara maten kommer igång o alla går upp så känns det bra, och nu kan vi andas ut här känns det som...

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Översätt bloggen


Skapa flashcards