ja tiden går fort, nu är de små liven snart flyttklara... och det värker i hjärtat vid bara tanken...jag älskar de små liven, varje gång är det likadant, men värre när man inte sparar någon....

men underbara familjer får de, så allt känns jättebra, men klart man kommer att sakna de små....

det är ett härligt gäng, glada o spralliga...och vi behöver inte åka på nått "kosläpp" som de har på gårdarna häromkring, när de släpper ut korna på bete...

nä vi har "valpsläpp" istället   

här kommer en helt massa bilder på de underbara små   

det börjar lite vanligt så här...

ja ska inte smaka...bara nosa.....

vi går med farbror Stefan...

mamma Katitzi är med , soch kikar så allt går rätt till

aaahhhh valpar på grönbete....yyyeeeehhhhaaaaaa...det är nu det händer....  

vad säger man...ja bare älsker't.....

  här kommer ändå mer kort....

det är inte alltid lätt att vara mamma heller...vem kan inte flippa...och leva ut sina innersta.....

jo det är nu som Katitzi känner att det är dags för ett vår/sommar rus.......  

är ni säkra på att det där är våran mamma....  

ja underbara hundar....men när västa stölleröcke har lagt sej...så börjer de att å dra i öga ...

vi tar ett sista röck i byxbenen på Stefan

   vi vill gå in nu...Stefan ser du oss...ta in oss...snnäälllaaa....

väl inne så får det bli lite mat i magen

sen kommer allt John Blund

  ja ibland tänker jag...hur ska man örke.....dätta ä mitt liv dä se.......

jag älskar dessa hundar, jag älskar att planera, jag älskar dessa små...jag vill bara ha fler o fler, alla får plats....så överlycklig att just jag får va med om detta, få äran att dela med mej av dessa underbara glädjespidare...fulla av liv...man skulle önska att alla kunde ha en    det är lycka   

de är våra små "vänner" ....jag känner mej så överfull liksom av både glädje och kärlek till dessa små underbara

gamla som unga...jag kan inte förklara...hur rik jag känner mej...när jag tittar runtomkring mej...på varje stol...soffan i köket är överfull...under min stol...och runt omkring mej...ligger de i alla åldrar....  suck...blev helt plötslig rörd liksom   jaaa detta är lycka det   

om det inte behövde regna hela tiden...

tog lite kort när jag åkte till Säffle igår...det åskade och var kålsvart ute

 hundarna blir så lortiga o blöta...här är när jag o Arne Cavaliertorpets Liam var ute på kvällspromenad en kväll, lite kort på en lerig o blöt liten Arne   

  en annan dag skulle jag med mina bad damer till Åmåls badhus, ja det var i onsdags... bilkö och  trafik med knapp styrfart, 1 tim. har gått trafiken är stilla...jag sitter och är lite småstirrig...och tänker på allt annat...sitter i egna tankar, och plötsligt....smäller det utav bara den....

 men va in i lilla lådan händer...jo hela huven ryker och det är bara att inse att bilen kokar...något har exploderat...men va f...n inte går det att köra på, enkelfiligt är det, inte kan jag stänga av bilen, eftersom trafiken i snigelfart rullar fram...lite lätt panik....men till slut kommer en avtagsväg...jag glider in på den, och väntar lite så allt smälter in...det har slutat ryka....jag går ut, öppnar huven, ringer Stefan.....

säger -ja ska försöka hälla i lite vatten, så får vi se, jag har alltid vatten med ifall jag har någon hund med mej, så hämtar flaskan, och skruvar av korken försiktigt till kylaren...jo vad ser jag.....gräs o grus...hela skiten har exploderat...så det var öppet rakt ut i gata

min bil.....

när jag plötsligt inser att...jaha...vad gör jag nu, 3 mil hemifrån och 8 km till Åmål....ringer Inger, berättar vad som hänt, tar min väska och börjar gå....egentligen ville jag grina...  ja fick svälja lite...det var ju bilar som ett pärlband hela vägen på 45:an 

-ingen fara sa Inger, jag kommer och hämtar dej på moppen.....mopeden , men det går väl inte...-klart det går, ja kommer

tror inte ni vill veta vad jag tänkte när jag gick där ...då plötsligt hörde jag mopeden...Inger vinkade för fullt och TUTADE...å herrejösses...  

ja vad gör man...baddräkten fick jag med, väskan trädde jag runt halsen o armen, hjälmen var 4 nr för liten  glysera fick jag trä in genom hålet i hjälmen , de stog ca 10 cm ut från hövve...men det gick...smidig som ett kylskåp...hoppade jag upp....gissa om Inger skrattade...jo hela tiden hela tiden....lite chockad var jag men...vad gör man

here we go.....  

    länge sen jag gled in i Åmål på moppe, men lite rädd var jag ..men det gick fint...

  lite höl i vägen å så men de gick bra...vi kom fram till badhuse iallafall,

Inger o moppen utanför badhuse....

ja vad gör man...

väl hemma så blev det en god natts sömn, Stefan hämtade mej på kvällen, efter de hade bogserat hem bilen

   slutet gott allting gott....hoppas bara delarna passar så det går attlaga min bil nu..

en kväll när jag var ute o gick mötte jag Karin grannen på finaste Gleden

  jösses vad det drar i "längtarihjälmejefterhästarnaminatarmen"

nu blir det promenad med Ayla o Lindelou  ha de gott till nästa gång/Anki