ja höana sa alltid min mormor när vi var små, det var tiden när höt skulle bärjas, min mormor hade Rödkullekor, små söta röda små kor,

när vi jag och min syster var riktigt små, slog de med häst och kniv, senare använde de traktor, jag minns hölassen vi åkte på, vi trama hö, vi gick uppe och trampade ner höet så det skulle packa sig och det skulle komma plass mer på lassen, höet togs in löst direkt från gärdena eller hade suttit på hässjor före och torkat, man sätte ner en stör i backen, och lade höet uppe på i högar tills höet nådde toppen på pinnen,

hästarna stod snällt och betade och väntade, vi hade mormors hemakokta saft med oss, och en kaffekorg med nybakta bullar, ja det var en fin tid, med fina minnen, man kan tro att man är 90 år, fast jag egentligen bara är nyss fylla 47, men det känns så länge sedan, fast samtidigt känns det som bara för några år sedan...hm 

vi har börjat slå, men det värsta är att Rådjuren lägger sina små kid i vallarna, varje år är man livrädd att man ska få de små underbart vackra kiden i maskinen, vi har klarat oss ännu, men varje år runtomkring händer det hemska, när man kommer med traktorn och slåttermaskinen blir mamma Rådjur rädd och springer, men lydig och väluppfostrad som det lilla kidet är så ligger den och trycker och reser sig inte upp, den vet ju att den är säker , gömd där i gräset...

man får vara noga och titta sig för, och hoppas det går bra,

idag har det varit värmerekor här ialla fall, underbart  

                             ha de gott mvh Anki